En dröm i en dröm i en dröm
I Sverige har vi ett väldigt känslosamt förhållande till midsommar, kanske rentav mer än man hade i England på 1600-talet. Och en subkultur som i hög grad präglas av känslouttryck är raggarkulturen – högljudd, kärlekstörstande och utlevande. Allt detta sammantaget hoppas jag ska vara en bra utgångspunkt för att levandegöra den här pjäsen, som redan var 400 år gammal när vår föreställning utspelar sig år 1986.
För apropå 80-talet …
När jag var tio år tillbringade jag ett sommarlov tillsammans med min pappa på Gotland, där han medverkade som skådespelare i en uppsättning av En midsommarnattsdröm på Roma klosterruin. Som medföljande barn blev mitt uppdrag att dela ut filtar till publiken, servera te i pausen och sedan sitta i kulissen och lyssna på föreställningen varje kväll.
Det ledde till att jag lärde mig pjäsen utantill, även om jag bara förstod hälften av orden. Ibland somnade jag och kunde då vakna upp medan föreställningen fortfarande pågick, osäker på var jag befann mig.
En dröm i en dröm i en dröm.
/Rasmus Lindberg, regissör

